Födelsedag

Så här fint hade Jasmine ordnat det i sin trdägård på min födelsedag i lördags. Mat, prat, katter och sol. Det var fint det.

Grace Kelly

Min kära vän Maraja skrev till mig och sa att om hon var i London nu så skulle hon gå på Grace Kelly - utställningen på the V & A. Där forslars man igenom Kellys liv i form av underbara klänningar och utstyrslar. Femtiotal och glamour. Filmstjärna och prinsessa. Saga och tragedi.

Dit ska jag gå när jag inte längre känner att jag begår en synd varje gång jag lämnar datorn och jobb.

Som tur är håller de på till september så Maraja det finns fortfarande tid. Kom, kom, kom hit! :)

Bilden hittade jag här . 

London Fields

I lördags såg det ut såhär i London Fields.

The Poundshop

På torsdag blir det launch party för affären och designprojektet The Poundshop. Där kommer man att kunna köpa prylar gjorda av Londons kreativa för det ringa priset av £1. De kommer att hålla till nere på Hoxton Street i Shoreditch mellan den 2 - 5 April.

Veckans 5 bästa

1. Céleste Boursier-Mougenot at the Barbican. Var annars kommer du att få se små zebrafinkar spela gitarr?

2. I love you, Phillip Morris. Den ska jag pallra mig iväg och se här. Gå inte på de stora biograferna inne i city. Där kostar biljetterna dubbelt så mycket. Gå hit, hit eller hit istället.

3. The Chocolate Festival at Southbank. Japp, en choklad festival. Jag var där förra året men såg inte chokladen för alla människor. Gå dit tidigt om du inte vill köa hela dagen. Bör kombineras med en promenad längs Themsen. 26 - 28 Mars.

4. Sweet Nothings at the Young Vic. Kärlek, lustan och otrohet. Det låter inte så pjåkigt, va? Pjäsen håller på till den 10 April.

5. The Big Ten Inch at the Book Club. 50's jump blues mixed with ska, jive och swing. Shoreditch kan vara lite väl ungt dock så om jag känner mig själv rätt så hamnar jag nog här istället. 27 Mars.

(Picture by poorjasper)

Secret Cinema. Tell no one.

I lördags stötte jag på kompisar här och där som hade varit på Secret Cinema. De var helt lyriska så det är definitivt värt att kolla upp.

Gavin Bond

Hit ska jag gå idag.

Swinging London

Jag väntar på Bam i regnet under markisen utanför gitarraffären. Denmark Street heter gatan. Mitt emot ligger Peter Parker's Rock and Roll Club där jag snart ska gå på min första swing dans lektion. Bam har varit och shoppat i Covent Garden och kommer efter några minuter huttrandes med blöta, tunna skor och en cigarett i munnen. Vi går ner i lokalen som ligger på källarplanet. Fem människor där nere. En ung kille med femtiotals stil tar betalt. Åtta pund. Ett par står och övar i ett hörn. Vi turas om att gå på toaletten och sen köper vi en varsin Corona för att lugna nerverna. Mer folk strömmar in och plötsligt är vi ca tjugo peeps därinne. Unga och gamla. Snygga och mindre snygga. Korta och långa. Uppklädda och sen jag som är nedklädd dagen till ära. Och sen sätter vi igång.

En lång smal kvinna med svart hår och fyrtiotals klänning visar tjejerna deras steg. Ett, två, tre. Paus. Ett, två, tre. Paus. Och så igen. En man med de vidaste och beige-aste byxor jag någonsin sett visar killarna deras steg. Om och om igen. Och jag fattar ingenting. Fötterna hänger inte med. Ansiktet blir rött och svettigt.

Sen är det dags att hitta en partner. Jag blir över och får dansa med DJn som är söt och lång med randig tröja. Jag säger att jag aldrig har gjort det här förut. Vi tar några steg. Jag åt ett håll och han åt något annat. Han i takt och jag i otakt. Byt! Ropar de ut och jag håller plötsligt i någon annans svettiga händer. Titta inte på dina fötter säger han. Slappna av. Jag skrattar och svettas lite till. Runt, runt går vi. Byter partner var trettionde sekund. Lager av andras svett bildas i min högra handflata. Det är kul men jag längtar ändå tills det tar slut. Hur ska jag lära mig stegen om vi byter partner hela tiden. Jag vill bara dansa med killen i randig tröja. Han är lång och har svala händer.

Jag dansar med läraren. Vila din axel i min hand säger han. Känn vart jag för dig. Jag försöker men sen är det byt igen och min axel hamnar i en slapp hand som inte vet vart den ska och det blir fel igen. Jag struntar i ett, två, tre paus och hoppar bara runt lite hit och dit och hoppas på det bästa. Sen är det slut och dags att hämta andan innan den lite bättre klassen börjar. Jag och Bam flyr till bordet och våra ljumna Corona och tittar på ett tag när de sätter igång med de svårare stegen. Jag stirrar på deras fötter men tar inte in nåt. Dansdelen i min hjärna är full för den här gången. Vi går ut i regnet och skrattar åt allt och inget hela bussresan hem.

Varje onsdag har de swing dans lektion på Peter Parker's Rock and Roll Club

Klockan 19.30 börjar nybörjarklassen och är man snäppet bättre än så kan man gå dit klockan 20.30

Dripp dropp

Regnet står som spön i backen och jag skyndar hem i det gråa längs Old Street. Pengarna och busskortet ligger i tryggt förvar hemma vilket är anledingen till att vattnet nu letar sig in i strumporna genom mina skor. Människor på väg hem rusar fram på trottoarerna. Jag lyssnar på Christian Kjellvander och flyter fram i takt till musiken. Det är rött vid övergångsstället och jag stannar och känner vattendropparna leta sig ner genom håret nerför pannan och kinderna. Irritationen blixtrar till inom mig. Jag vill inte bli blöt. Jävla väder. Men jag kan inget göra så jag bestämmer mig för att gilla läget. Jag höjer volymen. Kjellvanders mörka röst för mig framåt. Stora vattenpölar bildas på asfalten. Jag hoppar över dem. Går runt dem. Vid Shoreditch church är mina fötter helt genomblöta och jag ger upp och värjer inte längre för pölarna. Låter vattnet ta över och njuter av att leva. Möter en tjej i röd jacka med håret slickat mot pannan. Hon pratar i mobilen och skrattar högt. Billyktor blixtar till i hennes ögon och jag ler. När det inte blir som man vill så måste man ibland bara skratta åt allt. Åt vätan. Den milslånga kön. Bussen som aldrig kommer. Det inställda flyget. Livet vore ju rätt ointressant om man aldrig blev genomblöt och solen alltid sken.