Borough market

Igår kväll satt jag och Annika och pratade med en spansk kille om vad som är det bästa med London. Förutom att man hela tiden träffar människor från världens alla hörn så kom vi fram till att det allra bästa är att det alltid finns nya saker att upptäcka. Överallt gömmer det sig små marknader, parker och cafér som man aldrig har sett förut.

Jag åkte ner till London Bridge igår för att promenera längs floden. Väl där så tog jag en annan väg än den jag brukar och så plötsligt hamnade jag på Borough Market. Jag brukade bo i närheten av marknaden för några år sedan och jag har alltid trott att jag har varit där, men när jag kom dit igår så insåg jag att nog inte har det ändå. Jag gick nog dit en lördag en gång men eftersom hela London är där och köper mat på lördagar så vände jag hem rätt snabbt.

Igår var det torsdag så det var mycket lugnare än vanligt. De säljer allt ifrån grönsaker och frukt till choklad praliner och bakverk. Det finns även ett Monmouth café där som visst ha det bästa kaffet i London. Perfekt att köpa nåt att äta på marknaden och sen gå ner och sätta sig vid Themsen.

Födelsedag

Så här fint hade Jasmine ordnat det i sin trdägård på min födelsedag i lördags. Mat, prat, katter och sol. Det var fint det.

Grace Kelly

Min kära vän Maraja skrev till mig och sa att om hon var i London nu så skulle hon gå på Grace Kelly - utställningen på the V & A. Där forslars man igenom Kellys liv i form av underbara klänningar och utstyrslar. Femtiotal och glamour. Filmstjärna och prinsessa. Saga och tragedi.

Dit ska jag gå när jag inte längre känner att jag begår en synd varje gång jag lämnar datorn och jobb.

Som tur är håller de på till september så Maraja det finns fortfarande tid. Kom, kom, kom hit! :)

Bilden hittade jag här . 

London Fields

I lördags såg det ut såhär i London Fields.

The Poundshop

På torsdag blir det launch party för affären och designprojektet The Poundshop. Där kommer man att kunna köpa prylar gjorda av Londons kreativa för det ringa priset av £1. De kommer att hålla till nere på Hoxton Street i Shoreditch mellan den 2 - 5 April.

Veckans 5 bästa

1. Céleste Boursier-Mougenot at the Barbican. Var annars kommer du att få se små zebrafinkar spela gitarr?

2. I love you, Phillip Morris. Den ska jag pallra mig iväg och se här. Gå inte på de stora biograferna inne i city. Där kostar biljetterna dubbelt så mycket. Gå hit, hit eller hit istället.

3. The Chocolate Festival at Southbank. Japp, en choklad festival. Jag var där förra året men såg inte chokladen för alla människor. Gå dit tidigt om du inte vill köa hela dagen. Bör kombineras med en promenad längs Themsen. 26 - 28 Mars.

4. Sweet Nothings at the Young Vic. Kärlek, lustan och otrohet. Det låter inte så pjåkigt, va? Pjäsen håller på till den 10 April.

5. The Big Ten Inch at the Book Club. 50's jump blues mixed with ska, jive och swing. Shoreditch kan vara lite väl ungt dock så om jag känner mig själv rätt så hamnar jag nog här istället. 27 Mars.

(Picture by poorjasper)

Secret Cinema. Tell no one.

I lördags stötte jag på kompisar här och där som hade varit på Secret Cinema. De var helt lyriska så det är definitivt värt att kolla upp.

Gavin Bond

Hit ska jag gå idag.

Swinging London

Jag väntar på Bam i regnet under markisen utanför gitarraffären. Denmark Street heter gatan. Mitt emot ligger Peter Parker's Rock and Roll Club där jag snart ska gå på min första swing dans lektion. Bam har varit och shoppat i Covent Garden och kommer efter några minuter huttrandes med blöta, tunna skor och en cigarett i munnen. Vi går ner i lokalen som ligger på källarplanet. Fem människor där nere. En ung kille med femtiotals stil tar betalt. Åtta pund. Ett par står och övar i ett hörn. Vi turas om att gå på toaletten och sen köper vi en varsin Corona för att lugna nerverna. Mer folk strömmar in och plötsligt är vi ca tjugo peeps därinne. Unga och gamla. Snygga och mindre snygga. Korta och långa. Uppklädda och sen jag som är nedklädd dagen till ära. Och sen sätter vi igång.

En lång smal kvinna med svart hår och fyrtiotals klänning visar tjejerna deras steg. Ett, två, tre. Paus. Ett, två, tre. Paus. Och så igen. En man med de vidaste och beige-aste byxor jag någonsin sett visar killarna deras steg. Om och om igen. Och jag fattar ingenting. Fötterna hänger inte med. Ansiktet blir rött och svettigt.

Sen är det dags att hitta en partner. Jag blir över och får dansa med DJn som är söt och lång med randig tröja. Jag säger att jag aldrig har gjort det här förut. Vi tar några steg. Jag åt ett håll och han åt något annat. Han i takt och jag i otakt. Byt! Ropar de ut och jag håller plötsligt i någon annans svettiga händer. Titta inte på dina fötter säger han. Slappna av. Jag skrattar och svettas lite till. Runt, runt går vi. Byter partner var trettionde sekund. Lager av andras svett bildas i min högra handflata. Det är kul men jag längtar ändå tills det tar slut. Hur ska jag lära mig stegen om vi byter partner hela tiden. Jag vill bara dansa med killen i randig tröja. Han är lång och har svala händer.

Jag dansar med läraren. Vila din axel i min hand säger han. Känn vart jag för dig. Jag försöker men sen är det byt igen och min axel hamnar i en slapp hand som inte vet vart den ska och det blir fel igen. Jag struntar i ett, två, tre paus och hoppar bara runt lite hit och dit och hoppas på det bästa. Sen är det slut och dags att hämta andan innan den lite bättre klassen börjar. Jag och Bam flyr till bordet och våra ljumna Corona och tittar på ett tag när de sätter igång med de svårare stegen. Jag stirrar på deras fötter men tar inte in nåt. Dansdelen i min hjärna är full för den här gången. Vi går ut i regnet och skrattar åt allt och inget hela bussresan hem.

Varje onsdag har de swing dans lektion på Peter Parker's Rock and Roll Club

Klockan 19.30 börjar nybörjarklassen och är man snäppet bättre än så kan man gå dit klockan 20.30

Dripp dropp

Regnet står som spön i backen och jag skyndar hem i det gråa längs Old Street. Pengarna och busskortet ligger i tryggt förvar hemma vilket är anledingen till att vattnet nu letar sig in i strumporna genom mina skor. Människor på väg hem rusar fram på trottoarerna. Jag lyssnar på Christian Kjellvander och flyter fram i takt till musiken. Det är rött vid övergångsstället och jag stannar och känner vattendropparna leta sig ner genom håret nerför pannan och kinderna. Irritationen blixtrar till inom mig. Jag vill inte bli blöt. Jävla väder. Men jag kan inget göra så jag bestämmer mig för att gilla läget. Jag höjer volymen. Kjellvanders mörka röst för mig framåt. Stora vattenpölar bildas på asfalten. Jag hoppar över dem. Går runt dem. Vid Shoreditch church är mina fötter helt genomblöta och jag ger upp och värjer inte längre för pölarna. Låter vattnet ta över och njuter av att leva. Möter en tjej i röd jacka med håret slickat mot pannan. Hon pratar i mobilen och skrattar högt. Billyktor blixtar till i hennes ögon och jag ler. När det inte blir som man vill så måste man ibland bara skratta åt allt. Åt vätan. Den milslånga kön. Bussen som aldrig kommer. Det inställda flyget. Livet vore ju rätt ointressant om man aldrig blev genomblöt och solen alltid sken.

Billiga böcker

En kulen grå måndag ska spenderas rotandes i second hand- affärernas bokhyllor tycker jag. De här tre böckerna fick jag för ynka £1,10 (ca 13 kr). Jag gick till den här affären och till den här.

The Whitechapel Gallery

Jag tycker att man ska få gå till ett galleri och köpa en fin bok i shopen, dricka en latte i cafét på övervåningen och sen gå hem utan att att ha tittat på en endaste tavla. Och ändå känna sig lite kulturell.

The Whitechapel Gallery ligger här. Perfekt att promenera till efter att ha irrat omkring i butikerna på Brick lane.

Söder om London

Ibland måste man ta den lilla resväskan under armen och hoppa på ett tåg till Brighton. Fylla lungorna med havsluft och hjärtat med småstadssus. Sen måste man snabbt åka tillbaka till London igen. För London är alltid bäst.

En tur o retur till Brighton kostar ca £20 (230 kr)

Biljetter kan man köpa här bland annat.

Nat Finkelstein at the Idea Generation Gallery

Jag och Louis virrade sömniga runt på Brick Lane i söndags och råkade ramla på den här utställningen på vägen hem.

Nat Finkelstein är en känd fotojournalist som dokumenterade Andy Warhols Factory och ett urval av hans bilder ställs ut på det här lilla galleriet till den 14 Februari. Mina favoriter var de av Warhols musa Edie Sedgwick.

Här ligger det.

Närmaste tunnelbana är Old Street och Liverpool Street.

Måndag till fredag 10 - 17
Lördag & söndag 12 - 17

Postern kommer från deras hemsida.

Det är vackert du ändå.

Såhär ser skridskoåkning vid the National History Museum ut från ett bussfönster (rinken är tyvärr stängd nu för i England börjar våren i Februari, det ni :)).

Paper Cinema

Paper Cinema är magiskt. Jag gick på en av deras första föreställningar förra året och blevt helt hänförd. Vi kom in en vacker gammal biosalong med röda rangliga sammetssäten och framför oss fanns det endast en scen med ett piano, en bioduk och ett bord med en projektor och några pappersdockor på. Av enbart detta skapade de en otroligt fin föreställning där vi forslades igenom en saga av bilder och musik.

Nästa föreställning är den 27 Feb. Mer info hittar ni här.

Foodlab

Igår insåg jag hur bra det kan vara ibland med kompisar som tvingar en upp ur sängen klockan ett på söndagseftermiddagen och drar med en till italienska cafér där borden dingnar av bakverk, mini-pizzor och vackra frukter.

Foodlab ligger på Essex Road nära Angel tube station. Det ägs av en vacker italienska som ibland verkar lite stressad men som verkligen kan det där med mat. Priserna är helt okej, om inte något billigare än många andra ställen. Jag åt kakan ovan med en kopp Earl Grey till och det gick på £4,50 (ca 45 kr).

På toaletten har de en sån där rörelsekänslig lampa så om man är sitter stilla alltför länge blir det helt kolsvart där inne. Helt onödigt vetande egentligen eftersom det är bara att skaka lite på sig så tänds lampan igen. Oj, oj alla dessa nymodigheter.

Charity Shops

Lite varstans i London finns det små affärer som kallas "charity shops". De är deras version av Myrorna men de varierar väldigt när det kommer till utbud. Myrorna är riktigt trendigt jämfört med dessa små skräpbodar (jag går alltid och suckar och stönar och dreglar när jag går till Myrorna i Stockholm och gråter också alltid en skvätt över alla fina möbler som jag inte kan få ner i resväskan).

Men det är inte bara skräp man hittar, ibland skymtar man nåt där bland allt loppbitet och alla fula damkläder från 2001 och så brister man ut i en liten glädjedans när man inser att kristallvasen på hyllen bara kostar £2 (ca 22 kr). Det hände mig en gång men tråkigt nog låg vasen tio minuter senare i miljoner små bitar på trottoaren. Det kan vara bra att kolla om påsen är hel.

Charity shops finns ju lite överallt och jag har långtifrån varit i alla (fast pinsamt många) men jag skulle rekommendera att åka till Golders Green där det finns runt fem stycken på samma gata. På West End lane i West Hampstead kryllar det också av dom.

Ack om det ändå fanns kullar i Victoria Park...

Då skulle jag svischa fram på en pulka just nu och sen skulle jag pulsa bort till Victoria Village med gummistövlarna fyllda med snö och med kinder kalla och rosigt röda.

Om jag var sugen på öl eller cider (och det inte var alltför tidigt på dagen :)) skulle jag gå till Royal Inn on the park som är en gammal pub med högt i tak och en stor uteservering på sommaren.

The Fish House som ligger ett stenkast längre bort gör grym fish & chips. Även jag som inte är ett stort fan av denna engelska husmanskost äter mer än gärna här. Det är lite lyxigare än vanligt men helt okej priser. Runt £6 (ca 65 kr) om jag inte minns fel.

Om jag istället skulle känna för att dricka te ur antika koppar och äta kakor från små vackra fat skulle jag gå till Loafing som ligger lite länge bort på Lauriston Road, precis i hörnet vid Victoria Park Road.

Ridley Road Market

Färgglatt med en hint av fisklukt. Så skulle jag vilja beskriva Ridley Road Market. Marknaden är öppen alla dagar förutom söndag men det är oftast som vildast på fredagar och lördagar. Säljarna ropar efter en från sina stånd och köttbitar trängs med silvriga fiskkroppar. Om man inte känner sig hungrig efter sånt så finns det också en massa krimskrams och tyger och en hel del kastruller och stekpannor.

Jag tycker att det är kul att gå in i Dalston Mill Fabrics (73 Ridley Road) där väggarna är täckta med tyger i all världens färger. Eller varför inte köpa lite spetsgardiner som alla engelsmän älskar att ha hängades i fönsterna. Görs det på rätt sätt (alltså inte på det typiskt engelska viset:)) så kan det bli riktigt snyggt och retro.

Här ligger Ridley Road.