The Last Tuesday Society

På väg hem från Vyner Street hittade jag det här galleriet/affären. Fyllt med uppstoppade djur och vackra tavlor var det. Och glada människor. Definitivt värt ett besök. Läs mer på the Last Tuesday Society's hemsida.

Här ligger det.

Vyner Street

Den första torsdagen varje månad vaknar alla små gömda gallerier i östra London till liv och öppnar sina dörrar för allmänheten. Lite varstans kan man hitta gator fyllda med människor, konst och billigt gratis vin. Jag brukar gå till Vyner Street som bara ligger en liten promenad från mitt hus. Där finns det ett tiotal gallerier med allt från fotografier till tavlor och installationer.

Efter att man har överdoserat på konst är det trevligt att gå till puben the Victory som ligger på samma gata. Denna kyliga kväll var det lite tommare på gatan än det brukar vara på sommaren då folk står ute och dricker och pratar, men inne på gallerierna var det helt fullsmockat med människor. Nästan för fullt för att man ens skulle kunna se vad som hängde på väggarna. Lukten av mulled wine (jag skulle kunna säga glögg men glögg är mycket godare) letade sig runt i rummen och månen lyste klart på himlen. Bättre torsdagsnöje får man leta efter.

Här ligger Vyner Street.

The Breakfast Club

Ibland är det bra att äta så mycket till frukost att man står sig hela dagen. Om man ska göra nåt viktigt som att shoppa eller dansa eller så. The Breakfast Club är perfekt för tillfällen som dessa. Man får så mycket mat att man mår illa. Det finns ju inget tvång på att rensa tallriken men på nåt vis lyckas jag alltid proppa i mig varenda liten smula.

Temat är Amerikansk mat, rutiga dukar, galen inredning och goda smoothies. Jag beställde pannkakor med lönnsirap, stekta champinjoner, stekt potatis och äggröra. Och just det falafel var det också! Lite knäpp kombination men sånt får man tåla om man är vegetarian.

Man kan lätt hålla sig under £10 (ca 120 kr) och få både mat och dricka. The Breakfast Club finns i Angel, SoHo och vid Hoxton.

The Prince Arthur

När man är kär och galen och vill äta och dricka gott med sin älskling en söndagseftermiddag så tycker jag att man ska gå till the Prince Arthur i Dalston. Eftersom jag inte har varit kär på ett tag så har jag inte satt min fot där inne på länge men ibland längtar jag tillbaka till långa söndagsluncher inbäddade i rödvin, tidningar och varma blickar. Man kan också skippa rödvinet och beställa femton glas champagne istället. Det är ju rätt så flott.

PS Glöm inte att boka bord. Det blir ofta fullt på söndagar.

Baksidor.

London är ju inte bara fina marknader och gröna parker. Stora delar av stan består av asfalt och cigarettfimpar. Tomma ölburkar och sorgsna hjärtan.

Människor som borde bo i en skog eller vid ett hav men som stannar kvar i en kvävande storstads ensamhet.

Så många som inte passar in.

En sån längtan efter att synas att man gör vadsomhelst. Ger upp allt och alla som betyder något för en cool kall yta. Darrande själar bakom hårda blickar.

Bortglömda barn. Inga regler. Ingen som bryr sig om de kommer hem.

Äckliga blickar och tutande bilar. Kvinnoförtryck.

Stress, irritation och ändlösa människohav.

Tänk och ändå är det så bra.

Columbia Road Market

På söndagar sveps Columbia Road in i ett hav av blommor och människor. I snigelfart rör man sig sakta igenom smeten och har man tur så kan man skymta en bukett rosor eller två bakom svajande huvuden och systemkameror. Jag gillar att gå till Ezra Street, som är en liten tvärgata till Columbia Road, där små marknader och caféer öppnar på söndagar. Där säljs det många gamla vackra saker gjorde av plåt och porslin. Åh.

Kingsland Waste Market

Tidigt varje lördag öppnar de rangliga stånden uppe på den norra delen av Kingland Road, nära Dalston junction. Jag brukar oftast gå förbi där på vingliga ben väldigt tidigt på väg hem från en fest eller så kommer jag dit alldeles for sent när det bara ligger högar av skräp kvar som har lämnats för vinden för vem som vill att rota i.

Den bästa tiden att gå dit är runt 7-8-tiden. På håll ser allt ut som om det är inget att ha men om man bara börja gräva runt lite i lådorna så kan man hitta riktiga fynd.

Jag skulle ha gått dit idag men det är ju så skönt att ligga kvar i sängen länge en lördagsmorgon.

Här ligger den.

Psst

Håll utkik efter utställningar i källaren i Shoreditch Town Hall. Om inte konsten är nåt att hänga i julgranen så är själva lokalen jätte häftig. Det finns fortfarande spår efter fastighetsskötaren som bodde där förr och de många rummen är perfekta för olika slags installationer och annat fint. Fast jag måste varna känsliga själar för att det kan vara rätt mörkt och läskigt där nere.

Jag gick dit i söndags men tyvärr var det den utställningens sista dag. Det verkar dock som om de har utställningar där ofta sa det är bara att googla. Om man vill hyra lokalen (och det vill man ju) så kan man kolla priser och sånt här.

Yoga med Jarvis?

Bild harifran.

Jarvis Cocker kommer att ha en tre dagar lång London utställning (9 - 11 Nov) i Shoreditch Village Underground. Man kommer bland annat kunna vara med på yoga med Jarvis och hans band spelandes på en scen bredvid. Väldigt konstigt och väldigt kul!

Insmorda i chips och kyckling

För en liten stund sedan gick jag till macken för att köpa en magnum classic. Jag snodde en från Sarah igår så var tvungen att köpa en ny. Framför mig står det en ung mamma och runt godishyllan springer hennes lilla cirka treåriga dotter runt och tittar på all choklad. Hon tar tag i en chokladkaka och tittar på sin mamma som då säger " Nej, du har ätit så mycket choklad idag. Gå och hämta en påse chips istället." Det är måndag idag. Inte lördag. Men det bryr sig inte folk om här.

Ofta ser man små barn sitta och äta chips i vagnen en vardagsmorgon. Tonåringar köper pommes på väg hem från skolan och fyller bussarna med tomma pommes frites-kartonger. Det finns hur många fried chicken - ställen som helst i den här stan. Där sitter familjer och smaskar i sig lådor fyllda av kyckling från Thailand ingeggat i mjöl och flott.

Ibland står jag bara och gapar förundrat över denna otroligt märkliga matkultur. När jag var liten var lördag den heliga godisdagen då man fick stå och välja länge mellan Palle Kuling eller Tom och Jerry påsar vid godishyllan på ICA. Det var det enda godis jag fick äta under veckan. Snabbmat visste jag typ inte vad det var. Det finns inte mycket sånt i Värmlandsskogarna.

I England finns det så många bortglömda som ingen lär hur man äter rätt. Skolmaten består mest av flott, socker och potatis. Det finns barn som lever på kebab.

Det är ju inte så att alla svenskar äter nyttigt jämt men allt är så extremt här. Det gör mig lite rädd ibland. Jag ska nog inte äta den där pizzan jag har i frysen idag.

The Broadway Market Bookshop

När det är dags för en ny bok går jag alltid till the Broadway Market Bookshop. Den ligger längst ner på gatan, nära kanalen. Affären är liten men det känns ändå som om de har fått med det allra bästa av de bästa.

Som ett litet plus i kanten finns det längst ner i butiken en liten vintage hörna med vackra, gamla böcker som man bara vill lukta och titta på men kanske aldrig läsa.

Idag köpte jag Wetlands som är skriven av Charlotte Roche. Den första paragrafen handlar om huvudkaraktärens hemorrojder. Låter lovande tycker jag.

Efter att ha läst Truman Capote's Other Voices, Other Rooms kände jag att jag behövde något mer nutida och rakt på sak så att säga.

Jag blev helt kär i Capotes sätt att skriva efter att ha läst Breakfast at Tiffany's så kände att jag bara var tvungen att kasta mig in i en till av hans böcker.

Other Voices, Other Rooms är också skriven med samma humor som Breakfast at Tiffany's men inte med samma lätthet. På slutet ballar den ur lite och jag visste inte riktigt vad som var upp eller ner eller bak eller fram. Det var som om jag virrade in mig i ett konstigt och obehagligt nystan av ord varje kväll. Inte idealt innan man ska sova. Men större delen av boken var väldigt bra och välskriven.

Isigt värre

Fotot av Ellen Burka hittade jag här.

I tre vintrar har jag sagt att jag ska åka skridskor vid The Natural History Museum men det har aldrig blivit av. Kanske är det dags nu. Isrinken öppnar den 5 november. Här kan man hitta priser och annat viktigt.

In all the things you see

Foto: Rebecca Norris Webb
Hittat här.


Just nu är jag helt fascinerad av Christos Toleras mörka rosenträdgårdstavlor som jag såg på New Romance utställningen. Hans verk som nu finns på hemsidan är jag inte lika förtjust i. Mycket nakna kroppar och blod. Men tjejen som jag pratade med på galleriet sa att de nya tavlorna har fotograferats och bör snart vara uppe på hemsidan. Åh om jag ändå kunde få en att hänga på väggen.

Fotografiet ovan är nog ett av de finaste jag har sett. Tänk att några skitiga handdukar och en duva kan bli till nåt så vackert. Jag hittade fotografiet hos Niotillfem som skrev om sin vecka på Rebecca Norris Webb och Alex Webbs fotokurs i Marocko.

Det blev inget Halloweenfirande för mig igår. Jag orkade inte klä ut mig. Så enkelt var det. Istället gick jag hem till Bam och åt middag, pratade om spöken och kollade på Dracula.
Efter en lång period av väldigt sena nätter (tidiga mornar) känner jag mig rätt trött och avmätt. Nu vill jag ta ett glas vin med vänner, titta på film, rita och skriva. Bara ta det lugnt och inte bränna bort en miljard hjärnceller per helg (hur kul det än kan vara ibland).

Så istället för att springa runt som en galning i butiker letandes efter fejkblod och annat läskigt gick jag till Broadway market och köpte en vacker lila blomma som jag sen la i kanalen till minne av mamma. Siri kastar alltid kärleksört i havet varje år så jag tänkte att jag också ville göra nåt fint. Kanalen kanske inte är den ideala minnesplatsen, det är alltid så fullt med folk där, men har man inte ett hav så får det bli en kanal. Det kändes bra ändå och viktigt att hedra mammas minne så att hon vet att hon är oändligt saknad.

Whitecross Street

På en tvärgata till Old Street ligger Whitecross Street marknaden. Här kan man köa tillsammans med Londons media folk under lunchrushen eller gå dit efter två som jag brukar göra och fynda billiga tidningar. De brukar vara några månader gamla men det spelar inte så stor roll när de är kvalitetstidsskrifter.
I matväg finns alltifrån thailändskt till typiskt brittiska scotch eggs. En favorit är veggo-ståndet där man får en låda fullproppad av olika sallader plus bröd för £3.50.
Ett litet tips till alla kaffefans, om ni ser ett kaffe-stånd med ett rött tak och en ringlande kö så har ni nog hittat den bästa latten i landet. Gwilym Davies som jobbar där vann i år the UK Barista Championship in Glasgow.

Öppettider

GENERAL MARKET: Måndag - fredag 10 - 17

SPECIAL FOOD MARKET: Varje torsdag & fredag 11 - 17

Karta.

Tina, we salute you!

C





Bara några minuter från multikulturella och hektiska Kingsland Road ligger på en liten tvärgata detta fina kafé med världens bästa namn Tina, we salute you!
Där kan man dricka gott färskt mynta té eller varför inte en "pot of tea" ur en vacker tekanna. Vanligtvis har de sånt där jasmine té där det ligger en söt blomma på botten av glaset och svajar men det hade de slut på idag. Mycket trevlig personal och ett perfekt ställe att sitta med datorn och jobba en dag då man vill fly skrivbordet för en stund.

Här ligger det.

Vad skulle Ingrid ha gjort?

Idag är London ledig från skola och dator i hallen för att det trådlösa inte fungerar så att jag får sitta tryckt mot internetdosan med bara en liten sladd som skiljer oss åt. Mysigt men mörkt, för i hallen finns inga fönster.

Jag sitter och klurar lite på vem jag ska klä ut mig till på lördag. Jag vill alltid skriva Lördag nuförtiden för på engelska blir det fel om man skriver saturday i en artikel och minuspoäng av lärarna. Jag ska komma som en dead celeb och tror att det får bli Ingrid Bergman. Lite fyrtiotals kläder och frisyr och fullt av blod och en stor pratbubbla i handen där det står "play it again, Sam".

Kanske träffar jag min Humphrey Bogart där också. Jag gick med på dejtingsajt i fredags något jag börjar ångra lite nu. Jag menar jag är ju inte ens säker på att jag vill träffa nån just nu. Jag har mejlat med några killar och det har varit kul men nu vill de ses och de vet jag inte om jag vill! Jag kanske kan mejla tillbaka och säga "nää jag letar bara efter brevvänner jag". Eller så behöver jag ju aldrig mer logga in. Men det skulle kännas dumt att inte svara. Åh jag vet inte jag. Fröken Velig von Feg är jag idag.

Jag borde ju göra det för skojs skull men oj vad jobbigt man måste ha för den där Skojs skull ibland.

Bild är härifrån.

The Pavilion Café - Victoria Park

På the Pavilion kan man sitta och fågelskåda...

...och dricka varm choklad medan...

...solen går ner.

De har också god frukost och lunch för inte alltför många penningar.

Här ligger det.

Pie & mash (del 2)

I lördags firades Cli på The Kenton med paj och mos och vin.

Bam på väg in.

Cli.

Chris och Bam äter paj (åh man fick mushy peas och mos med också!).











Amiee lyckades slita min kamera ifrån mig och ta en bild.

Festen fortsatte sen i ett warehouse hela natten lång men då fick kameran stanna hemma.

Halloweenfest!

Kla ut dig till en blodig Marilyn Monroe eller ett Elvis skelett och kom hit pa lordag! Biljetterna kostar £7 och kan kopas har.

Har ligger Metropolis dar festen kommer att vara.

Film festival

Denna vecka skulle jag vilja hinna med att se nagra filmer fran The Times BFI London Film festival.

Den haller pa till pa Torsdag och fullt av bra filmer visas.

Flashdance-inspiration

Igår kväll stannade jag inne och hade en åttiotalsfilmkväll. Jag hade glömt hur underbar Flashdance var. Jag vill också dansa som Alex (Jennifer Beals)! Och bo som henne. Lagerlokalen som hon bor i är helt otroligt fin så om man inte gillar att kolla på dans och romans kan man bara kolla på filmen just för att se hennes lägenhet. Precis så vill jag att mitt rum ska se ut. Precis så.

Bilden kommer härifrån.

Pie & mash födelsedagskalas!

Det har man inte varje dag! Cli fyller 29 år och kommer att fira det på the Kenton pub ikväll. Den ligger bara en liten bit bort från mig så det är ju väldigt behändigt. Vi kommer att äta paj från Pieminister som visst ska göra de godaste pajerna i stan. Vi har alla beställt i förväg och jag valde Wild Mushroom & Asparagus. Ummm. Bilder kommer imorgon.

Don't send me no love letters

För de kommer inte att komma fram. Royal Mail strejkar.

Bild härifrån.

A new romance

Igår kväll var det Joss födelsedag och också invigningsfest till utställningen A New Romance där han har med två av sina verk. Vanligtvis brukar det ju vara lite blandat bra och dåligt på gallerier men där var det nästan enbart helt otroligt fin konst. Utställningen är på the Ada Gallery på 2a Ada Street i Hackney mellan den 22 oktober och den 1 November. Öppet 11-6.

Marianne North.

På artonhundratalet reste Marianne North världen runt och målade av exotiska växter. Hon gifte sig aldrig eftersom hon inte ville vara någon mans "hembiträde". Darwin var en vän till henne och det var han som föreslog att hon skulle att åka till Australien och Nya Zealand vilket hon också gjorde. Alla hennes resor resulterade i vackra målningar som denna och nuförtiden kan man hitta dem på The Marianne North Gallery i Kew Gardens i sydvästra London.

Bild härifrån.

Kära England är lite efter ibland.

Tycker ni inte att det verkar rätt grymt att sätta en sådan här liten fyraåring i en skolbänk hela dagarna? (Jag var ju i och för sig en rätt stor fyraåring men ändå ).

Det har de inte tyckt i England, i alla fall inte enda tills nu. Här har det precis lagts fram en omfattande forskningsrapport om skolan där allt pekar på att skolåldern bör flyttas fram från ynka fyra år till sex år istället, detta så att inte de som det går lite trögare för kommer av sig och börjar tycka illa om skolan redan vid tidig ålder.

Jamen det är väl självklart! Barn ska få leka och vara små så länge det går! De ska inte behöva göra läxor och sitta stilla hela dagarna med en massa krav hängades över axlarna. När man är fyra har man ju precis lärt sig att gå på toaletten. Det räcker väl ändå. Inte behöver man väl kunna läsa också.

Skolministern Ed Balls säger nu att från och med september 2011 så kommer föräldrar att få välja om de vill att deras fyraåring ska börja skolan eller om de vill att de går på dagis ytterligare ett år. Det är ju ett steg i rätt riktning men snälla, kära England varför inte bara följa andra länders spår, som Tyskland och Sverige, och låta barnen börja skolan när de är sex? Både dessa länder är ju på många sätt mer välfungerande än England och barnen lika smarta så det kanske ligger nånting i den här forskningssrapporten ändå.

Jag älskar att bo i detta land men tanken på att skaffa familj här och sen att mina barn kommer att slussas in i systemet vid så tidig ålder gör att jag får rysningar över hela kroppen och känner för att fly hem med mina framtida barn till trygga moderna Sverige.

Läs mer här.

Kära Bullen, jag har ett problem...

...jag älskar att baka. Och röra. Och smälta. Och smaka. Och dekorera framförallt.

Men bakar jag 25 kakor så äter jag också upp 25 kakor inom loppet av några timmar. Jag hinner inte ens springa över till en kompis och lassa över dem till henne/honom.

Eftersom jag inte känner för att rulla gatorna fram så innebär det att jag inte kan utöva min hobby så ofta som jag skulle vilja. I'm out of control. Snälla hjälp. Vad ska jag göra?

Sara x

(Bilden är ett bak-kak-plakat som man kan köpa på etsy.com om man vill)

Vietnamesiskt

På Mare Street i Hackney ligger några av de bästa vietnamesiska restaurangerna. Igår var vi på Tre Viet (251 Mare Street) och åt så här gott. Riven friterad sötpotatis med räkor och chillisås. Fastän den var god här så är just den rätten godare på Green Papaya (191 Mare Street). På Tre Viet bör man istället satsa på summer rolls till förätt. Med tofu och ägg eller räkor. Himmelskt gott.
Tofu och nudelsoppan var underbar och gigantisk och helt perfekt en kylig höst söndag. Två rätter går på ca £10 (ca 120 kr).

Fina prylar och cream tea.

Den här butiken/cafét ligger på Columbia Road där det är blomstermarknad varje söndag.




Igår satt en tjej utanför butiken och sålde dessa underbara halsband. Små mini plåtaskar med en bild i botten och sen fyllt med glas. Vilken rolig idé! Om man öppnade asken där det står "Columbia" hittade man...


Ett litet hus! Så sött!




När man kommer in i butiken möts man först av ett myller av fina gamla koppar och glas och dukar och böcker och allt möjligt annat! Längst in ligger ett litet café där man kan dricka cream tea. En kanna té, scones, clotted cream och jam för circa £6. De gör också underbar varm choklad och väggarna är fyllda av vackra saker och broderade tavlor. Kai och Chris.

Louis.

Som de flesta andra butikerna på samma gata har Vintage Heaven bara öppet på helgerna.

Här ligger den.

Och den har visst en hemsida också!